Inte vilken match som helst i taget
Tränarmantrat ligger över svensk idrott: ”Vi tar en match i taget och tittar inte på tabellen.”. Det är förstås ett sunt resonemang i de allra flesta lägen, men kan bli något slags självändamål också som kanske blockerar fantasin och energin för möjligheterna.
Elfsborg 44
Häcken 42
Malmö 42
AIK 42
Så galen kan den allsvenska tabelltoppen se ut vid 21-tiden i kväll. Jag hade inte förbjudit mina spelare att snegla på den. Det går inte. Men jag hade vänt på resonemanget och uppmuntrat dem att titta på den. Satt upp den i omklädningsrummet och pekat på den inför Åtvidaberg-MFF.
”För he-sike. Ta nu möjligheten. Gå ut och kriga som det här är sista chansen. Låt oss se en insats liknande den mot Zagreb eller Rangers i fjor. Eller HIF i våras. Gå ut och njut, se möjligheterna. Det är i kväll ni kan göra den här hösten förbaskat intressant. Var fokuserade, slarva inte, ta inte för stora risker. Men våga och visa all energi ni har.”
Ungefär så hade jag sagt. Ord avgör inga fotbollsmatcher, men energi kan göra det.
”Nu går vi ut och fokuserar på vår egen prestation. Vi håller positionerna och gör inga misstag, ser till att vara fokuserade när chanserna kommer. Så kommer resultatet.”
Nej, jag tror inte på det snacket. Inte nu. Det var inte så snacket gick hösten 2010 när MFF och HIF hade sitt guldrace, även om de möjligen sade det. Spelarna lirade för livet i varenda match. För varje gång var det en allsvensk final, en allsvensk potentiell guldmatch.
Elfsborgs sanslösa oförmåga att vinna på gräs bjuder inte bara in MFF, utan framför allt Häcken och AIK.
Jag tror inte Häcken och AIK tar en match i taget. Jag tror de öser. Häcken vet inget annat än sin anfallsfotboll, AIK har tryckt in nya spelare för att vinna och har mot alla odds vinnarskallen Daniel Majstorovic på planen (jag unnar verkligen honom att det håller, men tiden efter korsbandsskadan är sanslöst kort).
MFF har kapaciteten. Har i grunden ett välbalanserat lag med hyfsade möjligheter till byten. Har ungdomlig entusiasm och medgång i form av U 21-landslagsspelarna, men också en hel del rutin. Man slåss med avbräck som Ivo Pekalskis skadebekymmer och vinnarskallen Daniel Anderssons frånvaro. Och avsaknaden av Ranégie. Att Simon Thern är borta när nu anfallsparet ser annorlunda ut, kan också såra.
Men ge firma Rantie&Larsson rätt understöd, en kompakt offensiv (utan dumdristighet) och de kan säkert springa sönder ÅFF-försvaret. Trots det konstgräs som MFF ändå nu tränat på och vid något tillfälle visat att man kan spela på.
Om jag vore supporter, hade jag hellre sett ett lag som öser för guldstrid i kväll, än ett lag som bara spiller energi på ”prestationen i matchen”.
En match i taget?
Ibland är det inte vilken match som helst i taget.
Det är som Zagreb och Rangers hemma.
Tänk att sitta i soffan där hemma i vinter och tänka på att ”det var i Åtvidaberg vi missade att haka på guldtåget”.
Det går inte så många fler tåg den här hösten.
Ska bli spännande att följa. Vi hörs på cover-it-live strax före 19.00.
Tips? ÅFF-MFF 0–3.
Visst får vi se en urladdning i kväll?
Vad tycker och tror ni?
