Inte bara gulddrama – ”strumpdrama” också
För andra gången på några år hamnade Malmö FF i ett allsvenskt ”strumpdrama”. Den uppmärksamme såg att MFF uppträdde i strumpor som det stod ”Team Sportia” i väldigt stor skrift mot Åtvidaberg. Och den som kan sitt MFF vet att klubben har avtal med Puma som dräktsponsor och Intersport som leverantör.
– Det var helt och hållet mitt fel, erkände materialförvaltaren Kenneth Folkessson. Jag var inte med här i fjor och hade inte en aning om att Åtvidaberg har röda strumpor.
ÅFF har en ganska ovanlig dräktkombination sedan forna tider. Mörkblå tröja, vita byxor och helröda strumpor.
MFF kom därför till spel i sina polkagrisrandiga tröjor och svarta byxor. Med tillhörande röda strumpor.
Och det gick inte. Man får inte ha samma färg som hemmalaget.
Misstaget upptäcktes inte förrän vid matchstart. Åtvidaberg var vänliga nog att låna ut sina reservstrumpor – som då har en annan leverantör. Och som råkade synas väldigt tydligt, vilket många MFF-fans uppmärksammade redan i vår liverappportering.
Nu har ni i alla fall mysteriet förklarat.
Förra gången det hände var det lättare för materialare Folkesson. Då var det färgkrock nere på Vångavallen i Trelleborg och han kunde köra hem och hämta nya.
Seger i gulddramat och MFF:s dräktsponsor har säkert glömt den här fadäsen. Det gör de nog ändå, förresten.
***
D-Rex och A-lex fick kliva in i andra halvlek mot Åtvidaberg. Kämpade och slet och minsann om man inte såg lite av den gamle (om man nu kan säga så) Dardan Rexhepi. Möjligen har han fått lite vårkänslor nu när Mathias Ranégie försvunnit och känner att han är på väg att tina i frysboxen.
Minns derbyt för två år sedan mot HIF, när MFF hade anfallsproblem och lekte kurragömma med om D-Rex eller A-lex skulle ersätta. Det blev ju Dardan Rexhepi som gjorde ett drömmål.
Läge för repris på måndag? För om Tokelo Ranties axel inte är helt okej efter att ha gått ur led i kväll, talar väl mycket för att Dardan får chansen.
Apropå ”Tiki”, så efter att ha sett tv-repriserna är det helt osannolikt att jag såg honom gå helt obehindrat ut till bussen med armen i bandage. Alltså att han gick obehindrat, för den vridningen han får på högerfoten innan han ramlar vid straffen gör ont bara att titta på. Måste ha varit bra gummiband i den foten om den inte blev stukad.
Efter att ha sett straffen vevas många gånger och hört Åtvids målvakt säga ”där var kontakt”, har jag svårt att se att den var feldömd. Möjligen något billig, eftersom ”Tiki” får ett snedsteg med högerfoten, men varför ifrågasätts inte ”träbenet” som Åtvidabergsförsvararen slänger ut. Det är dålig teknik och speluppfatting att inte dra tillbaka det.
Hade ett intressant snack med Erik Friberg efter matchen. Han menade att MFF ganska tydligt spelade avvaktande i första halvlek och sedan överraskade Åtvidaberg med mycket aggressivare press i andra.
Med sitt goa Göteborgshumör påpekade han också att MFF nu tagit tre segrar av de fyra senaste borta och att det här var en seger på konstgräs.
Själv tyckte jag att MFF var alldeles för avvaktande i första halvlek, att man förmodligen kört slut på Åtvidaberg tidigt om man pressat från början, men det kan ju vara så att den kyliga taktiken betalade sig.
Någon höjdarmatch var det inte.
Men mycket var hyfsat stabilt i andra halvlek åtminstone.
Johan Dahlin var trygg hela matchen, elfte nollan bör noteras. Det är inte dåligt.
Känns som försvarsspelet blir tryggare, men fortfarande blir det några billiga öppningar för mycket, som straffar sig mot bättre lag. Riktigt rörigt var det när Pontus Jansson skadat sig och spelade vidare kraftigt haltande. Det var ett stort risktagande, men Pontus rörde sig bättre i andra halvlek.
Erik Friberg gjorde en stor arbetsinsats på innermitten, men Wilton klickar inte riktigt med anfallsparets snabba löpningar.
Jiloan Hamad tog ett stort ansvar, David Löfquist var så matchrostig som jag väntade mig. Han kan ta med sig kvarten han spelade i andra halvlek, för då började det likna något.
”Tiki” och DL-Expressen kan skapa hur mycket oreda som helst om timingen sitter där.
Men utan tvivel är ”Tiki” en nyckel i den guldstrid som MFF nu verkligen är mitt i.
Scenariot jag skissade på i går är verklighet. Nu kommer helt andra parametrar in i resten av spurten. Ett tydligt fyralagsrace i princip på rak linje kommer att påverka mentalt. Ingen kan gömma sig bakom ”en match i taget”, alla spelare i alla fyra lagen vet att varje match är en guldfinal nu.
HIF? Nej, inte ens vid seger mot MFF kan de blanda sig i. Avståndet är för stort och Europaspelet kommer att ta kraft.
Det kan bli en magisk allsvensk höst.
AIK och Häcken ligger på rulle och har bäst fart framåt.
Elfsborg känner flåset i nacken och det måste skapa oro.
MFF? Är med utan att det klickar riktigt i spelet. Och har flera kort som är ur spel eller osäkra. ”Tiki” är jokern i leken som kan avgöra spelet om axeln läker fort. Många drömmer om Ivo Pekalski. Jag är inte drömmartypen, men självklart skulle en frisk Ivo kunna vara ett avgörande vapen i slutmatcherna.
För att inte glömma kapten Andersson, som nog gärna skulle slåss som en tiger i sina sista (?) elitmatcher för att få avsluta med ett guld.
