Guldfeber och guldfrossa
Innan vi tar itu med de stora grabbarna, måste jag skicka ett grattis till Malmö FF:s U 17-lag under ledning av Anders Palmér och Tore Cervin, som kämpade sig till SM-final i dag. 3-1 mot notoriskt bra ungdomsproducenten Brommapojkarna var säkert extra skönt för MFF, vars 19-årslag i går missade finalchansen.
Ska jag vara ärlig, var BP mognare och rakare i sitt spel, men MFF hade en killeravslutare Mirza Halvadzic som snyggt styrde in 1-0 och sedan dundrade in det mer eller mindre avgörande 2-1 direkt efter att BP kvitterat.
Petar Petrovic gjorde tredje målet.
***
Malmö FF med Mathias Ranégie i allsvenskan tog 1,9 poäng i snitt på de 20 omgångarna.
Malmö FF utan Mathias Ranégie har tagit 2,0 poäng i snitt på de sju omgångarna.
Mycket går att bevisas med siffror. Visst gjorde MFF fler mål med Ranégie i laget, men poängutdelningen blev mindre.
I dag födde MFF GULDfeber med en fantastiskt bra första halvlek borta mot Kalmar, med en än mer fantastisk publik i ryggen. Det var som om Norra Stå (och Norra Blå, med sköna banderollen ”Kebab är godare än fågel”) var förflyttat till GULDfågeln arena i Kalmar.
Vilket självförtroende det var i MFF:s spel och vilket genidrag lagmässigt det har blivit att spela med Erik Friberg och Markus Halsti på innermittfältet. Jag tror inte namnen är det viktiga (även om de gjort det bra och Friberg nu är så bra som jag tyckte han var redan i vinras), utan att MFF faktiskt fått en helt annan balans på mitten. Friberg är avstängd i nästa match, men kanske kan Wilton Figueiredo gå in (visst var han petad några viktiga matcher 2010 också och kom tillbaka laddad i spurten) och göra det offensiva jobbet med Halsti vid sin sida mot Djurgården.
Roligt var också att se att Jiloan Hamad, Pontus Jansson och Miiko Albornoz inte kom tillbaka från U 21 med trötta ben, utan med förnyad energi.
Men roligast var förstås att DL-expressen äntligen nådde ända fram. Jag satt i tv-soffan och berömde honom för att han så oförtrutet jobbade vidare trots måltorkan och bara några minuter senare så satt den äntligen där.
Lite lätt GULDfrossa drabbade onekligen MFF efter den onödiga reduceringen. Men en strålande parad av Johan Dahlin räddade segern och nu längtar jag redan till två utsålda (för nu vaknar väl malmöborna på allvar?) MFF-matcher på rad hemma, med ett magiskt hösttryck likt det 2010 och mot Zagreb och Rangers i fjor.
Lite tyngre GULDfrossa har onekligen drabbat Elfsborg. Som darrade mot Gais och föll tungt mot hemmastarka Norrköping. Till slut har Elfsborg tappat den fördel man haft. För första gången den här säsongen ligger nu Malmö FF före Elfsborg i tabellen, visserligen bara på fler gjorda mål, men ändå. Psykologi, psykologi.
Häcken leder allsvenskan och GULDtåget och om det kan man tycka mycket. Laget har spelat en fantastisk anfallsfotboll hela året, men har framför allt en makalös förlustfri svit nu. Det enda som kan hindra laget från guldet är väl egentligen GULDfrossa.
Eller då möjligen den fjärde kandidaten, AIK, som räddade sig kvar i guldstriden med 1-0 på Göteborg. Och som möter just Häcken i näst sista omgången. MFF-supportrar hoppades förstås på poängtapp för AIK, oavgjort hade nog varit ganska idealiskt. För AIK ska ju ha mycket att spela för mot Häcken också.
Om MFF klarar inte helt lätta Djurgården hemma på fredag, talar väl allt för status quo när hela omgången är färdigspelad. Har svårt att tro att AIK inte slår Syrianska hemma. Gefle kan väl inte plocka poäng på balkongmattan i Borås, även om Elfsborg är stukat? Kan Nanne Bergstrand hitta en gnetartaktik för Kalmar, som gör att Häcken inte gör mål?
Lång veckas väntan väntar. Fast först väntar Pia Sundhages landslagspremiär i Växjö på tisdag. Spännande.
Och apropå Växjö – till slut kan vi alltså säga ett stort och välförtjänt grattis till Östers IF som är tillbaka i allsvenskan, efter minst sagt oväntad Smålandshjälp. Värnamo låg under med 2-0 i Halmstad i 87:e minuten – men vände och vann med 3-2. Gissa om det jublades i Växjö då och om det festas där natten lång.
Gravöl dricks möjligen i Örebro, då det är klart att laget får lämna allsvenskan. Ska jag avsluta med något som jag nästan aldrig säger, eftersom jag inte gillar negativa tankar, så är det ändå så att saknaden av Örebro inte blir särskilt stor.
