Försvunna Malmö 29 januari 2014 • Uppdaterad 17 februari 2014

På asylen bodde sinnessjuka i 250 år

Asylens gård med den berömda kastanjen i högerkant. Den tidigare färgfotot togs av Gustav W-son Cronquist i början av 1900-talet. Bilden är hämtad ur Malmö stads historia, volym 5.

Malmös asyl för sinnessjuka låg på Rundelsgatan och var ursprungligen Malmö hospital.

Före reformationen var det klosterbröderna som skötte sjuk- och äldrevården, det vill säga på den danska tiden. När munkarna kördes på porten inrättades det 1530 ett nytt hospital i det gamla Gråbrödraklostret som låg i stadens utkant, numera Kungsparken. Efter Roskildefreden blev hospitalet likställt med svenska sjukhus. Men de svenska herrarna rev ner hospitalet för att Malmöhus kanoner skulle få fritt skottfält. Under det skånska kriget flyttade man således inrättningen till ett mer skyddat läge. Runt 1675 köptes för ändamålet flera gårdar i närheten av bastionen Rundelen.

I mitten av 1700-talet kom de första lasaretten med syfte att inte bara vårda, utan även försöka bota, därmed begränsades hostitalets verksamhet att för Malmöhus län omfatta vård av sinnessjuka – vid denna tid ett ganska vitt begrepp som inkluderade både obotliga och smittsamma sjukdomar. För ändamålet uppfördes en ny länga längs Rundelsgatan (mitt emot Siriusorden idag) samt en större tvåvåningsbyggnad inne gå gården för manliga patienter, kallad ”Gustaf III:s hus” och senare ”stora mansbyggnaden”. Andra byggnader tillkom under andra och tredje decenniet av 1800-talet, möjligen i samband med att institutionen blev Centralhospital för de tre sydligaste landskapen. En kyrkogård fanns det också på området, den sträckte sig ut längs Snapperupsgatan mot Baltzarsgatan där man hitta lämningar i form av skelettet.

Tillkomsten av det nya hospitalet i Lund – invigt 1879 och senare omdöpt till Sankt Lars – blev början på slutet för Malmö hospital som nu föll i rangordning till asylens plats inom sinnessjukvården. Lokalerna användes tills Östra sjukhuset stod klart 1935.
De äldsta husen var de som revs först. 1938 var längan och ”Gustaf III:s hus” borta och den gamla kastanjen som stod inne på asylens gård blottlagd på platsen som döptes till Rundelen. Det 300 år gamla trädet föll murken ner på gatan sommaren 1998. Kastanjen var ett sista vittne om alla de fattiga och sjuka malmöbor vars tragiska öden slutat sina dagar på denna institution.

En ny kastanj står numera i Rundelen i sällskap med ett minnesmärke om bagarelaget som hade hus i närheten. Av alla ”dårar, borttagna eller med oboteliga och smittsamma sjukdomar behäftade” – som det talas om en kunglig förordning från 1766 – finns inte ett spår.

Texten var ursprungligen publicerad i papperstidningen den 29 januari 2014 som svar på frågor inskickade av Stefan Jendteg och Tony Törn. 

De svartvita bilderna nedan är tagna på trettiotalet och hämtade ur Otto Grönés boken Malmö Allmänna Sjukhus 100 år (utgiven 1957).

 

Längan med kastanjen. Notera Siriusordens hus i bakgrunden, uppfört 1931.
Situationsplan över hospitalet 1863 av Georg Gustafsson på Stadsingenjörskontoret. Snapperupsgatan längst ner, överst Rundelsgatan och till vänster Djäknegatan – där man hittat rester från kyrkogården. 
Gustaf III:s huset även kallat mansbyggnaden. 
Läkarebostaden sedd från gårdssidan. 
Asylens fasad mot Rundelsgatan. Från dörren kom varje söndag en skara patienter med vårdare för att besöka högmässan i Caroli kyrka. Det unika färgfotot är tagen i början av 1900-talet av Gustav W-son Cronquist. Bilden är hämtad ur Malmö stads historia, volym 5.
Kvinnoavdelningen låg i den östra gårdslängan. 
Långa längan mot Rundelsgatan. 
Gårdsinteriör från Asylen, med den långa längan mot Rundelsgatan till vänster, stora mansbyggnaden till höger och kvinnoavdelningen i öster gårdslängan bakom den berömda kastanjen. 
Interiör från kyrksalen. 
Källarvalv i Gustaf III:s huset. 
Gårdsinteriör med långa längan mot Rundelsgatan, sedd mot väster.